måndag 14 december.

klockan var strax efter nio på kvällen när jag och en av mina bästa kompisar emma möttes upp i stadsparken. solen skulle precis gå ner och det började bli lite kyligt, men vi brydde oss inte.
tidigare på dagen hade vi haft skolavslutning. vi hade äntligen äntligen slutat 9:an! och vi hade äntligen slutat på central! det kändes som att vi alltid hade gått där. som att vi alltid hade känt varandra. som att vi varje morgon i hela livet mötts vid mitt och sannas skåp. skåp 4, och gått i samlad trupp till matten eller fysiken eller svenskan eller kemin. som att vi alltid hade tävlat om vem som kunde få högst poäng i ordförståelsen hos bengt, vem som kunde virka längst på en timme hos barbro eller vem som kunde flest glosor hos cecilia. som att vi vare lunchrast i en evighet hade ätit knäckebröd med aromat och druckit vatten för att maten var så himla äckligt eller spanat på solbergakillarna som vi delade matsal med för att de var mycket mer spännande än de som gick i vår skola. men nu var det över!
vi var så himla glada när vi möttes den kvällen.
vi skulle ha klassfest såklart! men innan vi skulle möta upp de andra som gått från 7C till 9C tillsammans så ville vi vara ensamna. dricka lite hemmastulen sprit och bara va.
vi gick till sågudden och satte oss vid vattnet. vi drack marinella som vi blandade med fruktsoda ur platsglas och åt chips. och allt var så fint. äntligen var vi fria! gymnasiet var en hel sommar bort och inget som vi egentligen brydde oss om. allt som spelade någon roll var att vi var fria. nu!

jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och lovade oss själva att vi aldrig skulle glömma hur det här kändes. känslan av frihet, känslan av att det var sommarlov! känslan av att vi hade klarat det!

och just den här kvällen, då hade jag den här klänningen på mig.

den passar fortfarande! såhär såg den ut idag när jag fikade med siri till exempel.