1999 var jag utomlands för första gången. (eller ok, jag hade varit i danmark och norge innan, men det räknades lixom inte). jag var 11 år och jag och min bästis kajsa tog bussen till paris.
kajsa skulle dit med sin familj för att hälsa på sin moster och vi kom, under en rast i skolan, på att vi skulle fråga min mamma och kajsas pappa om jag fick följa med. vi var bombsäkra på att det skulle säga tvärnej, men det gjorde de inte. de sa till och med ja på en gång. kanske tyckte de att det var dags att vi blev lite världsvana.
vi blev så klart så himla glada och vi planerade trippen i veckor! skrev packlistor, spelade in blandband, klippte ut bsb-bilder som vi skulle titta på och dreggla framför på vägen och planerade den ulimata matsäcken (pannkakor och saltlakrits).
en tidig vårmorgon var det dags att vinka adjö. vi åkte först till göteborg med bil för att där hoppa på bussen som skulle ta oss söderut. bussresan var superspännande! vi hade med oss kuddar och filtar och i och med att vi var ganska korta funkade sätena finfint som provisoriska sängar. vi tittade storögt på allt som dök upp utanför rutan och mitt tydligaste minne är min tanke när vi åker in i tyskland. då tänkte jag att wow! det här är något coolt, från tyskland kommer ju blümchen! och när vi en sen natt stannade i belgien så fanns det rosa toalettpapper på en offentlig toalett. jag tog med mig säkert en meter och klistrade in det i min dagbok.
väl framme i paris var allt fantastiskt! och så annorlunda! mitt tydligaste minne är husen. jag tyckte att alla hus var så otroligt fina och maffiga. jag fotade säkert 50 stycken med min urusla kamera som jag klistrade in i ett fotoalbum när jag kom hem.
det var i paris som jag för första gången hajade det här med mode. jag köpte ett par supertighta byxor med sömmar på utsidan och en blå mascara och förstod att jag skulle vara coolast i stan när jag kom tillbaka. ingen skulle ha sett något liknande!
veckan paris var en av de bästa jag dittills hade upplevt. jag och kajsa tummade ungefär en miljon gånger på att vi skulle flytta dit och jobba så fort vi gått ur gymnasiet. vi övade franska fraser för att bli förberedda och de sista dagarna gick vi själva till bageriet varje frukost, lunch och middag och beställde "deux baguettes s'il vous plaît". vi sprack av stolthet varje gång de inte alltid så snabba fransmännen förstod vad vi sa.
nu, 11 år senare, spanar jag inte så mycket efter byxor med söm på utsidan och blå mascara när jag är på resa, men fortfarande är paris, och nästan alla övriga europeiska storstäder, guldgruvor vad gäller fina second hand-butiker med tjusiga klänningar, skor och smycken. såhär kan det se ut i berlin till exempel.
