En gång, för vad som verkar som ungefär en evighet sedan idag, satt jag i en sal i en stad där jag inte kände en enda människa. I salen skulle mitt namn bli uppropat och jag skulle bli antagen till ett universitetsprogram jag sökt in på. Jag var nervös. Undrade om jag valt rätt. Kände mig stel och konstig i min nya tröja. Och då kom han in. Då kom han in i salen och satte sig alldeles framför mig. Och han var blond och hade tighta jeans och jag hörde att han pratade norrländska och jag har aldrig varit en sådan som tror på kärlek vid första ögonkastet, det har jag verkligen inte, men allt jag kunde tänka på då var att personen jag skulle bli gammal med hade kommit in i rummet. Och dagen då han kom fram till mig i biblioteket och pratade med mig för första gången visste jag att det var precis så det var.
Klänningen hade jag på mig på vårt bröllop.
- -
Idag var det dags för en gästblogg igen, urkul! Tack M!
så himmelens härligt alltså. hurra!
SvaraRaderaåååååh....vackert!!!!
SvaraRaderaFinaste M, du är så fin.
SvaraRaderaTack hörni!
SvaraRadera